söndag 24 maj 2009

Strumpa i förvirrande ensamhet...



Denna stackars strumpa trodde sig ha fått en tvilling kvällen till i går men i dagens ljus visade detta sig vara fel om man nu inte kan använda en vanskapt dito. Jag hade gjort ett riktigt nybörjarfel- satt hälen på fel stickpar o alltså helt motsatts. Idag är det bara att repa upp hela hälen o göra rätt. Igen. Det känns som om flera såna fel kommer nu än oftare. Kan ju bero på att jag har annat i tankarna än just stickning. Vilket ju vanligtvis brukar fungera.....
Här nedan ser ni den underbara sjalen på min son som fick agera modell mot visst motstånd men vill man ha glass så kostar det ibland ; ). Jag har faktiskt inte blockat (sträckt o stärkt) den ännu men men......


När jag nu ska gå till stickcafeet på Redbergsskolan ska jag inte ta med mig den konstiga sockan utan min påbörjade symphonikofta.
Vem vill sitta med UFO:s heeela tiden...

1 kommentar:

  1. Tack för fina ord. Men, jag måste ju erkänna att jag också började på en för ett par år sedan, som repades upp. Jag blev glad när L önskade sigg detta mönster för nu blev jag ju "tvungen" att göra klart. Jag är mycket nöjd med resultatet, absolut ett av de vackraste mönster jag stickat.

    SvaraRadera