måndag 29 juli 2013

Nuär det sommar, nu är det sol....

Idag skulle min planerade semester startat men jag är ju liksom lite sjukskriven fortfarande. Nu har jag varit sjukskriven
9 veckor=
63 dagar=
2 månader och 1 dag.
Den "normala" hemmatiden för knäledsbyten är 2-3 månader, alltså ca 60-90 dagar och denna uträkning gör mig i alla fall mentalt lugnare. Dessutom går det lite långsammare eftersom jag är starkt medicinerande reumatiker (hm LEDbesvär- knäLEDsoperation)
Kände mig tvungen att få lite perspektiv på tiden som bara finns där runt omkring mig. Det verkar så enkelt när "folk" säger att jag ska "ta det lugnt för det går jättebra", "känn ingen tidspress, det tar tid", du kan väl ta ut semester samtidigt som sjukskrivningen...... I benämningen folk finns både sjukpersonal och släkt och vänner med mer eller mindre medicinkunskap och jag måste erkänna att jag har svårt att lita på vad de säger även om jag VET att knäet blir allt bättre. 
Dessutom att plocka ut semester för att få pengarna är dock inget som finns på kartan eftersom jag vill kunna ha semester till 100% när jag väl har den. 

Jag har nu äntligen kunnat minska dagsdosen av den smärtlindrande medicinen till lägsta och läget totalt känns jättebra jämfört med när jag skrev. Problem med svullnaden finns dock kvar men jag känner mer tillförsikt nu än för någon vecka sedan. 

Sedan funderar jag det som jag vet många andra bloggare också gör angående att nästan ingen  skriver kommentater längre och det är jag själv rätt dålig på andras bloggar också. Samtidigt när jag väl har skrivet t ex att "hej, nu har jag också hittat hit", så får jag inget svar tillbaka på tråden vilket jag själv tycker tillhör vanlig hyfs faktiskt. Dom bloggarna återkommer jag sällan eller aldrig till faktiskt. Sen är det ibland tekniskt struligt att kommentera och det gör det inte lättare. 
Det jag tycker däremot tycker är kul är att det märks på räknaren att ju fler inlägg jag skriver o då rätt ofta, gör att det främjar att jag just skriver. Ni finns därute;-)
TACK TILL DIG SOM LÄSER OCH IBLAND KOMMENTERAR! 

Ser ni att jag varit i solen litegrann? Har på dubbla plåster över ärret vilket ger lite kul mönster...

Inte så mycket stickning här på det senaste för koftan har blivit ett UFO (unfinished objekt). Jag gick med i en KAL (gemensamhetsstickning) med en fin liten sjal med flera stickberömdheter med, men den drog jag mig ur eftersom jag inte kunde sticka rätt enligt mönstret just nu. Dock håller jag med hälen på socka nummer två. HELT ute är jag inte.
Nu ska Sotis och jag dela på en Risifrutti 50/50.

4 kommentarer:

  1. Bara för att du skrev att ingen kommenterar, så gör jag det nu.
    Åh, vad det måste kännas långsamt med ett knä som läker i sin egen takt och inte som andra vill. Tur då att du har stickning och en gullig katt till sällskap. Jag hade gjort precis som du och väntat med semestern. Man vill ju inte vara sjuk på sin semester.
    Det fina garnet jag köpte av dig ligger fortfarande till sig, men jag klappar på det då och då, så det ska veta att jag inte glömt bort det.
    Jag hoppas att knäet blir som nytt så småningom.

    SvaraRadera
  2. Jag är också en oerhört dålig "kommenterare", mycket på grund av att jag vill vända och vrida på mina formuleringar så att de inte kan misstolkas. Och det tar sin tid, tid som jag sällan har... Men jag läser din blogg!
    Det är roligt att höra att ditt knä blir bättre och bättre, även om det tar tid! Sköt om dig!

    SvaraRadera
  3. Hmm! Jag tillhör också de dåligas skara. Jag tror att det beror på en kombination av tidsbrist och önskan att formulera sig väl. Jag vill hinna läsa så många bloggar som möjligt och då får kommentarerna stryka på foten. Tänker nog som du om mitt egna kommentarsfält ibland, men jag ser ju på räknaren att Ni tittar in. =) Och så påminner jag mig själv om varför jag började med en blogg; Jag och bästaste systern har samma intressen och hon bor 17 mil bort. Genom bloggen kan vi visa våra liv för varandra mellan gångerna som vi träffas. Att jag fick en massa bloggvänner på köpet ser jag som bonus. Bonus som för övrigt gav idén till Risbrogäddornas stickevent.
    Tja du ser på den långa kommentaren vad jag menade va? =)
    Ha det himla gott!
    /Anna

    SvaraRadera
  4. Oj och vad kul detta blev! Jag började själv blogga efter lite tjat från flera om att "du som gör så fina saker måste ju visa fler". Ock så blev det även om det inte alltid handlar om garn.
    Tack igen.
    Myggan: hoppas jag hinner med i anmälan på lördag så jag får plats för då ses vi igen.
    Ruta 1: det väntar på rätt projekt.
    Kerstin: håller med dig om att man får tänka till när man skriver.

    SvaraRadera