I måndags morse kl 7.30 rullades jag in på operationssalen o sövdes strax efter. Eftersom jag inte gillar att få på mig syrgasmasken direkt i vaket tillstånd så väntade de snällt med detta. Har lite negativ erfarenhet av detta sen knäoperationen för några år sedan.
Jag rullades ut fem timmar senare o kände mig oförskämt pigg förutom en horribel värk i magen. Det tog tills nästa dag innan de hittat rätt smärtlindring för mig som ville upp ur sängen!
Till slut kom jag upp o fick börja dricka nästan allt på denna dag två. Och varm tomatsoppa till lunch!!!!!
I onsdags blev jag utskriven med recept på några tuffa smärtlindrande tabletter, Panodil o de vitaminer jag ska äta livet ut eftersom den del av magsäcken inte längre finns, som tat hand om detta. Men.
När man ligger på sjukhus blir man uppassad efter behov, tillfrågad om kaffe, ompysslad med skakning av kuddar, o en massa smärtlindring även detta efter behov. Hemma har jag ju turen att få delar av detta men gud vad trött jag är, smärtan finns där nästan konstant o jag kan inte sova mer än ca 2 timmar i taget på natten o är sen vaken en timme. Hade det gällt någon annan hade jag nog sagt att "ge dig, hörru. Du är nyopererad med en buk som är uppblåst med en gas, har stått i en tippställning under 5 timmar o har inte ätit vanlig mat på snart tre veckor! Hallå eller.
Fast jag tycker synd om mig o är gråtfärdig en hel del. Men det hör väl till.
På söndag flyttar familjen ut till Björkö o blir badgäster i tre veckor. Bättre rekreation kan man väl inte ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar