Norge. Bara att det mesta annat känns futtigt i jämförelse med vad anhöriga, drabbade o världen i övrigt känner. Så därför gör jag inte det.
Livet går ju trots allt vidare.
Livet går ju trots allt vidare.
Idag skulle jag följt med man o son till Kongahälla medeltismarknad men nu har jag haft ont i både gamla o nya magen hela veckan vilket antagligen beror på att jag börjat äta helt kött, gurka o andra saker med skal o kanske dessutom äter lite för fort. Skitjobbigt är alltihop i alla fall just nu. På måndag börjar jag jobba igen o vem vet, det kanske renderar i bättre i tidskoll på vad o när jag stoppar saker i munnen.
Här bredvid ser ni dels Drops bild på den kofta jag stickat på förutom strumpan. Jag gjorde den i Bomull-lin från Drops o virkade på blå Knter o klädde även tre knappar med blått för att bryta av allt det vita med. Stickan jag stickat på är nr 6ilket gått bra. Detta är första saken jag faktiskt pressat ut för att få riktigt kant i kant men jag får nog gå en kurs i att sy/virka ihop just annat är ull. Men de duger o jag är jättenöjd med koftan som kommer att användas mycket. Bra mönster oxå. (100-5).Just det. 123 kg minus 115= 8 kg neråt o ca 13 cm runt magen är borta o det sista syns o känns verkligen. Fast eftersom jag tyvärr inte varit så duktig på att röra mig sista veckan så går det väl inte fortare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar