söndag 8 september 2013

Sökes

Hej har nån sett till en tappad lust?
Till att

- kommentera andras bloggar man inte får svar på ( ja jag har sagt det förut)
- att träna träna träna trots att jag inte märker någon förbättring
- att städa trots att det snart är lika dammigt igen o dammet är fullt av allt hår jag tappar fortfarande (äter rätt o extra piller o extra medel i hårbotten. "Kan ta lite tid efter alla trauman du varit med om på kort tid.")
- till att sticka färdigt de 4 varv som är kvar på Elfe.
Kan bero på separationångest från en stadsdel jag har bott i o fött upp mina barn i samt startat två äktenskap i och det andra fortsätter med för resten av livet. DET har jag dock lust till.
Det är vackert här.
Där första bildens hus nu ligger låg Fågelroskolan jag jobbat i. I körsbärsträden som finns i hela Fågelroparken klänger vuxna o barn tillsammans i när bären mognar. På ängarna i parken där kolonilotter nu finns anordnades ända fram till 2000talet midsommardans o andra fester. I den nu nedgångna gamla Parkleken vikarierade jag som parkleksassistent på tidigt 80 tal. På sent 80 tal o tidigt 2000tal bevistade jag den fina lekplats med sand, gungor ett stort tåg med lok mm att leka i (den gräsbelagda kullen längst till höger). Sen togs det bort trots att många familjer o dagmammor använde den, för det var inte EU anpassat...
Nej. Jag har tappat lusten ett tag. Men den kommer nog strax tillbaka med hjälp av en go familj o bra vänner o livet i sig.

Ser ni att jag vinkar;-)

3 kommentarer:

  1. 'vinkevink* tillbaka. Jag förstår precis hur det känns. Här finns en till som tappat lusten. Det där med kommentarer är tråkigt. Jag brukar alltid svara på kommentarer, fast i min blogg (om kommentaren skrivits där). Det är nån slags respekt inbyggt i det tycker jag och lite artighet. Och så fantastiskt trevligt att få¨.
    Att träna utan att känna framgång är trist, men jag hoppas att det är proppen Orvar, som snart går ur och framstegen kommer. Men tills dess är det lätt att tappa lusten.
    För mig är det så (och säkert för andra också)att lusten påverkar allt man gör, så även det roliga blir olustigt och oöverstigligt - som de sista varven på din stickning. Men några maskor då och då blir snart ett helt varv...
    Jag känner igen området bilderna kommer ifrån. Jag jobbade där (fast längre norrut) i många år och det finns verkligen vackra platser där.
    När/om jag får ork ska jag också ta mig till nåt stickcafé och sticka och prata. Men jag får ransonera med den varan.
    Ha det så gott det går...nu kan det bara bli bättre <3

    SvaraRadera
  2. Visst är det så. På 80 talet jobbade jag på dåvarande Fritidsförvaltningen i Biskop-Länmansgården på parklekar o de då tre fritidsgårdar som fanns här. Tack

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera