För lite mer än fyra år sedan satt jag o flera i Caminos vackra lokaler. De olika träffpunkter som idag är en "institution" för likasinne hade rätt nyligen startat och stadens stickare (och vissa utsocknes) ville ha mera. Då inträffade det som artikeln belyser. Tyvärr blev det inte fler Dreamnits men däremot fler träffpunkter. Sen artikeln har jag ju skaffat mig en fin spinnrock men stickar ofantligt mer än jag spinner. En lite rolig grej är att det tog ca 2 år innan Lotta och jag träffades igen. Nu pratar vi med varandra väldigt ofta. Tror inte hon stickar hundkläder längre:-)
Reklam mm får nu står ut med eftersom jag saxat detta från GP.
Stolta sticknördar stickar dygnet runt
Carina Dencker gör allt från grunden och spinner trådar av ull medan Lotta Holst stickar.
- Bild: Ulf Börjesson
Relaterat
Fakta
Stickkontakt på nätet
sticknätet (hemslöjsföreningens hemsida)
ravelry.com och knitalong.com (community om stIckning)
knitty.com ett nätmagasin om stickning med gratis mönster
sticknätet (hemslöjsföreningens hemsida)
ravelry.com och knitalong.com (community om stIckning)
knitty.com ett nätmagasin om stickning med gratis mönster
Händelsenytt från Storgöteborg
De kallar sig gärna nördar, på stickning. I helgen har de stickat dygnet runt i Göteborgs första Dreamknit.
Kan ungdomarna samlas i stora hallar för att ägna sig åt dataspel i så kallade dreamhack så kan väl väletablerade kvinnor, och en och annan man, samlas till ett dreamknit. Det tyckte i alla fall Tina Wallström och Josephine Town och drog i gång ett evenemang som de är övertygad kommer att leva vidare.
- Det finns flera mycket välbesökta stick-kaféer i stan och flera garnbutiker ordnar stickträffar så då tänkte jag att vi kunde kopiera ungdomarnas idé och träffas för att sticka dygnet runt, säger Tina Wallström.
Med hjälp av Josephine Town och en underbar lokal som ekologiska tidningen Camino har på Tredje Långgatan kunde dreamknit bli verklighet. Ända sedan i fredags kväll och fram till på söndag kväll går stickorna varma bland ett hundratal deltagare. De flesta kommer och går under helgen men första natten var det ett tiotal som stickade natten igenom.
- Det här med stickning har kommit och gått i olika trender. På 80-talet satt var och en hemma hos sig och stickade, gärna framför TV:n. Då skulle det vara mohairgarn och stora stickor så att det gick snabbt. Efter några år minskade intresset. Men sedan satte det fart i USA, framförallt efter 11 septemberdåden. Det var som om folk ville tillbaka till något ursprungligt och de gamla traditionerna att göra egna kläder och att sticka tog fart. Sedan har det via nätet kommit hit. Nu sitter inte längre var och en på sin kammare utan man går till stickkaféer eller är med på olika communities på nätet för att byta mönster, tipsa om garner och visa upp sina alster, berättar Tina Wallström.
- Det är knappt man hinner äta så himla roligt är det att sticka och att utbyta erfarenheter om stickning, mönster och garner, säger Maria Broqvist som trots att hon är en bit över femtio bara stickat i fyra år.
- Min mamma var så himla duktig på att sticka så det fanns inte plats för mig. Men nu har jag kommit igång och det är så kul och rogivande.
Lotta Holst som sitter bredvid med ett brunt sticke som ska bli en tröja till en hund håller med.
- Det är jättekul och just här är det så roligt att träffa andra sticknördar. För det är vad vi är och det skäms jag inte över. Jag stickar ofta och överallt. Jag anpassar sticket efter var jag är. På vagnen och i bilen blir det lite mindre grejer och på stickkaféer tar man med sig det man behöver hjälp med. Det var så jag började. Jag hade en misslyckad strumpa på gång till barnbarnen och bad om hjälp på ett stickkafé och sedan dess är jag fast.
Carina Dencker passar på att göra allt från grunden.
- Jag har hittat den här nya sländan som är väldigt spännande och nu spinner jag garn av ull. En tunn men stark tråd. Jag räknar med att ha två eller tre trådar i mitt garn. Sedan ska jag färga det så får vi se vad det blir av det, säger hon.
- Det finns flera mycket välbesökta stick-kaféer i stan och flera garnbutiker ordnar stickträffar så då tänkte jag att vi kunde kopiera ungdomarnas idé och träffas för att sticka dygnet runt, säger Tina Wallström.
Med hjälp av Josephine Town och en underbar lokal som ekologiska tidningen Camino har på Tredje Långgatan kunde dreamknit bli verklighet. Ända sedan i fredags kväll och fram till på söndag kväll går stickorna varma bland ett hundratal deltagare. De flesta kommer och går under helgen men första natten var det ett tiotal som stickade natten igenom.
- Det här med stickning har kommit och gått i olika trender. På 80-talet satt var och en hemma hos sig och stickade, gärna framför TV:n. Då skulle det vara mohairgarn och stora stickor så att det gick snabbt. Efter några år minskade intresset. Men sedan satte det fart i USA, framförallt efter 11 septemberdåden. Det var som om folk ville tillbaka till något ursprungligt och de gamla traditionerna att göra egna kläder och att sticka tog fart. Sedan har det via nätet kommit hit. Nu sitter inte längre var och en på sin kammare utan man går till stickkaféer eller är med på olika communities på nätet för att byta mönster, tipsa om garner och visa upp sina alster, berättar Tina Wallström.
- Det är knappt man hinner äta så himla roligt är det att sticka och att utbyta erfarenheter om stickning, mönster och garner, säger Maria Broqvist som trots att hon är en bit över femtio bara stickat i fyra år.
- Min mamma var så himla duktig på att sticka så det fanns inte plats för mig. Men nu har jag kommit igång och det är så kul och rogivande.
Lotta Holst som sitter bredvid med ett brunt sticke som ska bli en tröja till en hund håller med.
- Det är jättekul och just här är det så roligt att träffa andra sticknördar. För det är vad vi är och det skäms jag inte över. Jag stickar ofta och överallt. Jag anpassar sticket efter var jag är. På vagnen och i bilen blir det lite mindre grejer och på stickkaféer tar man med sig det man behöver hjälp med. Det var så jag började. Jag hade en misslyckad strumpa på gång till barnbarnen och bad om hjälp på ett stickkafé och sedan dess är jag fast.
Carina Dencker passar på att göra allt från grunden.
- Jag har hittat den här nya sländan som är väldigt spännande och nu spinner jag garn av ull. En tunn men stark tråd. Jag räknar med att ha två eller tre trådar i mitt garn. Sedan ska jag färga det så får vi se vad det blir av det, säger hon.
Idag har jag med maken varit på Världkulturmuseet tillsammans med ca 100 andra. Kul att träffa och se er alla även om jag saknade några stycken. Detta var mina första stapplande steg på kryckor vilket gick bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar