Efter en svår natt utan tryggheten med vårdpersonal omkring mig, ångest över att det går så "långsamt" med tillfrisknaden, att inte hitta sittställning i trång stol o låg pall på balkongen mm blev till Stora frustrationstårar. Att dessutom
behöva ta hjälp, och att få samtal från självcentrerade närstående blev för jobbigt just idag. Min make o bäste vän (samma person:-) tog hand om mig. Messade oxå min vånda till god vännina som gav snällhet. Sen blev det bättre. Maken möblerade efter mina anvisningar om på balkongen och flyttade ut vår enorma korgstol dit. Denna natten blir bättre o sen är det söndag. Har ett träningspass sv 4 kvar att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar